onsdag 28 mars 2012

Catlins


Fran Dunidan fortsatte var fard soderut. Stannade forst vid Nugget point. Kandes som vi kommit till en plats som ar till for att beskriva och skapa kanslan oandlighet.

Fran Dunidan was fard continued further south. Stayed forst at Nugget Point. Felt that we have come to a place that is to to describe and create the feeling infinity.



Hittade en vacker camping precis vid havet. Vi tog en prommenad langst stranden och pa avstand sag vi nagot oidentiferbart foremal.
- Ar det en tradstock? borjade Patrick
- Jag tror det ar en sal. svarade Eva
- Det ar nog ett dott sjolejon. fortsatte Patrick medans han med raska steg narmade sig det gigantiska fisk/havstinkande foremalet.
- Ar du saker pa att den ar dod? fragade Eva nar Patrick tva meter fran djuret intresserat bojde sig fram for att se battre.
Svaret kom snabbare an vi trott, nar det gigantiska sjolejonet valde att hitta en bekvamare sovstallning.
Patrick rorde sig snabbare en blixten bort fran den enorma varelsen.

I found a beautiful campsite right on the sea. We took a prommenad at the beach and on the distance we saw something oidentiferbart objects.
 - Is it a stock trader? Patrick began
 - I think it's a hall. said Eva
 - It's probably a dead sea lion. Patrick went on while he briskly got down to the giant fish / havstinkande present ground.
 - Are you on the things that ar dod? inquired Eve when Patrick two meters from the animal interested leaned forward to see better.
 The answer came more quickly than we thought, when the giant sea lion chose to find a comfortable sleeping position.
 Patrick was moving faster a flash away from the huge creature.





Ett sjolejon pa prommenad. A sea lion prommenad PA.


Dagen efter landade vi i Curiobay. Vi trotsade de kalla vindarna fran isbergen i soder och gick i vattnet. Allt for mojligheten att simma med delfiner (vet att det borde vara salar men de verkar lite aggresiva). Nar vi trodde att hoppet var ute och tarna skulle trilla av pagrund av kylan sa kom dom. Tre hoppande delfiner, lekande i vagorna bara nagra meter framfor oss. Obeskrivligt!!!

The day after we landed in Curiobay. We braved the cold winds from the icebergs in the south and went into the water. Everything for the possibility that swimming with dolphins (know there should be theaters but they seem a bit aggressive). When we thought that hope was out and the toes would fall off Due to the nature of the cold said they came. Three leaping dolphins, playing in the waves just a few meters in front of us. Indescribably!


Efter att ha forsokt varma oss efter isdoppet begav vi oss for att se pingvinernas kvallsvandring upp till sina nasten. Foljande bild ar tillagnad Philip.

After trying to warm us after isdoppet we went off to watch pingvinernas night walk up to their nests. The following picture is dedicated to Philip.




Nasta dag sken solen men trots detta var vindarna iskalla. Medans Patrick fortjust gick runt och studerade tradfosiler konsentrerade sig Eva pa pingvinbajset.
The next day the sun was shining and yet the winds were icy. While Patrick soon just walked around and studied tree fossils were contractors did to Eve on the penguin poop.





Nojda med allt vi sett fortsatte vi till sydons sydligaste punkt.

Satisfied with everything we've seen, we continued to the South Island's southernmost point.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar