Lamna aldrig stigen! (Never leave the path...as they say in American werewolf in London)

Efter en vecka som grisbonder valde vi att fortsatta var resa norrut.

After a week as grisbonders we chose to continue our journey north.

Som vi redan namnt i tidigare inlagg sa reste vi vidare till Pukenui, firade jul dar och stannade tva natter. Hande inget spektakulart forutom att vi fick erfara effekten av tidvatten. Vi beslot oss for att vandra till en vacker badstrand en bit bort fran hostelet dar vi bodde. Vagen dit gick mestadels langst stranden och vid vissa stallen fick vi ga genom vatten som funkade bra eftersom det var lagvatten. Vi fragade for sakerhetskull at rar flicka om det gick att vada over lite senare eftersom skillnaden pa hog och lag vatten ar ganska stor har. Hon svarade att det inte var nagra problem sa lange vi inte var radda for att bli blota. Visst sa vi och fortsatte var vandring! Nar vi nagra timmar senare (efter en springtur och ett skont dopp pa en folktom strand) kom vi tillbaka till stallet dar vi sa glatt vandrat over tidigare. Det som tidigare varit en lite back hade nu forvandlats till en stor flod! Utan att tappa humoret valde vi att folja floden nerat, det maste ju vara lattare att komma over nagon annan stanns tankte vi och vagen lag anda at det hallet. Dar larde vi oss nasta laxa pa var fard, lamna aldrig den utmarkerade gangvagen. Efter att kampat genom grenar, hogt gras (aven for Patrick) kom vi till nagot som liknade sumpmark vi valde att vanda om. Tillbaka vid var flod hade vattnet stigit ytterligare i samma stund som vi holl pa att forlora vart hopp dock tyska Walter upp (har for ovrigt mott fler tyskar har an Nya Zeelandare) pa sin kanot. bara Walter hade mycket julkansla i kroppen och valde att frakta over oss till andra sidan i sin kanot. 

As we already mentioned in previous posts said, we traveled on to Pukenui,celebrated Christmas days and stayed for two nights. Hande nothing spectacularexcept that we experienced the effect of tides. We decided to hike to a beautifulbeach away from the hostel where we stayed. The road was mostly at the beach andat some places we had to go through the water which worked well because it was low tide. We asked for things incitement litter at nice girl if it was possible to wade acrossa little later as the difference between high and low water is quite large has. Shereplied that there were no problems as long as we were not afraid to get wet. Sure, we said, and continued our walk! When we few hours later (after a springtur and a swim on a deserted beach) we came back to the place where we said happilywandered over earlier. It has previously been a bit back was now turned into a great river! Without losing their temper, we chose to follow the river down, there must beeasier to get over someone else to stay, we thought, and the road team spirit in that direction. Where we learned Nasta laxa in our journey, never leave it are markedwalkway. After struggling through the branches, tall grass (also Patrick) we came towhat looked like swamp we chose to turn back. Back at the river where the water hadrisen further in the same moment that we were losing our hope, however, German Walter up (have to win universal has more Germans than New Zealand) on his canoe.Wonderful Walter had much Christmas spirit in the body and chose to carry us over to the other side of his canoe.

Sakra hemma pa terassen, visst ser vi glada ut!

Safe home on the terrace, oh how glad!!!

Sen fortsatte var tripp upp till Cape Riegna som ar langst upp i norr! Later bilderna tala for hur extremt vackert och maktigt  det var!

Then we continued our trip up to Cape Riegna found at the top most point of NZ. We'll let the fotes do the talking...super sweet and powerfull!

Grisfarmen!

Nu ska ni antligen fa veta mer om var vistelse pa grisfarmen, jag forstar att ni har langtat och vantat! Vi anlande till Whangarei med bus och blev upplockade av Mike (grisfarmens agare) han korde oss hem till garden (10 km utanfor stan/byn) som lag fantastiskt vackert uppe pa en hog kulle. Efter lunch (vilket var tur eftersom bade jag och patrick borjade hamna i hungerpanik, ve och fasa) fick vi en guidning dar Mike visade oss sina fantastiska marker! Visa bitar paminner valdigt mycket om svenska landsbygden men det ar betydligt brantare och mer kullar/berg.

Now you finally know more about our stay at the pig farm, I understand that you have longed and waited! We arrived in Whangarei by bus and was picked up by Mike (pig farm owner) he drove us back to the farm (10 km outside the town / village) who team wonderfully located on a high hill. After lunch (which was lucky because both I and Patrick began to fall into panic, hunger, woe and horror) we got a guided tour where Mike showed us his amazing chip! View pieces reminds me very much about Swedish countryside but it is much steeper and more hills / mountains.

Patrick har redan borjat transformeras till bonde, han sjalv skylde pa att en strahatt ar bra for att skydda mot den starka solen sjalv tror jag att han ville smalta in pa farmen.

Patrick has already begun to transform into a farmer, he was himself guilty of a straw hat is good for protecting against the strong sun itself, I think he wanted to blend in on the farm.

En platlada som pa ngt satt var estetiskt valdigt fin.

A sheet metal box that SOMEHOW was aesthetically very nice.

Stor biffig tjur, kor och langt bort nagra grisar.

Big beefy bull, cows and far away a few pigs.

Transformering klar!

Transformation complete!

Jag kom inte heller undan trots att blastallet var "lite" for stort.

I did not escape even though the overalls was "a little" too big

Forutom nar Patrick tog en paus och spelade gitarr for alla djuren (och mig) sa jobbade vi med blandade fysiska sysslor. Sa som mata grisarna, laga stangsel, branna skrap och jaga grisar. Efter en vecka kande vi bada tva att vi fatt ngra rejala styrketranings pass!

Except when Patrick took a break and played guitar for all animals (and me) we work with mixed physical chores. Did that feed the pigs, repair fences, burn, scratch and hunt pigs. After one week, we felt both of us making undo hearty strength training's passport!

More on ahhhh Kerikeri...

And to continue with our magic adventure after a long silence followed by a super-google-translated christmas greeting.

Well we left you at arriving at the beutiful Kerikeri farm at the bay of islands. And the mighty magical first inmpression was in no way misleading I must say. The place was just as magical in the morning, with the Kune Kune pigs (hairy new zealand pigs) snorting and the free range chickens and cockrels running around.

Unfourtunatly our camera died on one of the recent treks, so no fotes here i am afraid. You will have to let your imagination do some work. Chickens and cockrels i am sure you can manage. For the Kune Kune, just imagine a pig, then pur hair on it.

We went of to a vinyard to tast some wine on borrowed bicycles and met a friendly guy named 'Kel'. We waved him over from his vinyard where he was out working and he came and let us try his produce. Bought a really tasty bottle of 'Chambourcin', said our goodbyes and started making our way home only to get the company of the vinyard dog. Eva went back with the dog and got an offer to come back the next day and help out plucking leaves the next day.

Of course we said yes and spent the next day in the field tending to the vines with a real livly californian guy named Alex. After work we all drove off to a waterfall and climbed in behind it to the hidden cave like a scene out of 'last of the mohicans.' Had a great barbecue that night washed down with a couple of bottles of Pino Gris from the vines we had tended as a gift from the vinyard owner.

With a touch of sadness we left the next day, heading back to Whangarei where we had got a chance to stay on a free range pig and cow farm. We would work a couple of hours a day in exchange for board and food...we leave you on that note, with a fond memory of Kerikeri where we one day hope to return and proimising to contue the tale and how we faired at the pig farm soon soon soon....

Och för att fortsätta med vår magiska äventyr efter en lång tystnad följt av en super-google-översatta julhälsning.



Tja vi lämnade dig vid ankomsten till vackra Kerikeri gården vid Bay of Islands. Och den mäktiga magiska first inmpression var på intet sätt missvisande måste jag säga. Platsen var lika magisk på morgonen, med Kune Kune svin (håriga nya zeeland svin) frustande och det fria kycklingar sortiment och cockrels springa runt.


Unfourtunatly vår kamera dog på en av de senaste vandringar, så ingen fotes här är jag rädd. Du måste låta fantasin jobba lite. Kycklingar och cockrels jag är säker på att du kan hantera. För Kune Kune, tänk en gris, sedan pur hår på den.

 

Vi gick på en Vinyard att smaka lite vin på lånade cyklar och träffade en trevlig kille som heter 'Kel'. Vi vinkade honom från hans Vinyard där han var ute i arbetslivet och han kom och låt oss försöka hans producera. Köpte en riktigt god flaska "Chambourcin", sade vår avsked och började göra våra vägen hem bara för att få företaget på Vinyard hund. Eva gick tillbaka med hunden och fick ett erbjudande att komma tillbaka nästa dag och hjälpa plocka löv nästa dag.



Självklart sa vi ja och tillbringade dagen på fältet tenderar att vinstockarna med en riktig livly kaliforniska kille som heter Alex. Efter jobbet åkte vi alla iväg till ett vattenfall och klättrade in bakom den för att den dolda grottan som en scen ur "den siste mohikanen". Hade en stor grill på kvällen sköljs ned med ett par flaskor Pino Gris från vinstockar vi hade tenderat som en gåva från Vinyard ägaren.



Med en touch av vemod vi lämnade nästa dag, på väg tillbaka till Whangarei, där vi hade fått en chans att stanna på en frigående gris och ko gård. Vi skulle arbeta ett par timmar om dagen i utbyte för kost och mat ... vi lämnar dig på att notera, med ett förtjust minne av Kerikeri där vi en dag hoppas kunna återvända och proimising till contue berättelsen och hur vi klarat på svingård snart snart snart ....

GOD JUL!

Vill harmed onska er alla en riktigt GOD JUL! Eftersom vi inte har haft tillgang till dator och internet sa kommer denna halsningen nagot sent, men battre sent an aldrig. Att halsning kommer nagot sent kanske ocksa beror pa att det inte ar nagon overhangande julkansla har pa andra sidan. Dock finns det nagra saker som paminner om att vi ar mitt i en jul period. Dels den har gigantiska tomten som enligt en blogg i USA ar framrostad som varldens laskigaste tomte, finns att se i Auckland (bor tillaggas att fakta kommer fran Patrick som horde detta pa radio samtidigt som han lyfte grismat med en gaffeltruck, mer info om grisarna kommer langre fram.)

Would like to wish everyone a Merry Christmas! Since we have not had to time to the computer and the internet, then this neck of no little late, but better late than never. Tion to the neck is overdue perhaps also due to there is no overhang of Christmas spirit on this side. However, there are some things that remind you that we are in the middle of July 1st session. First, it has huge plot which, according to a blog in the United States is voted as the world scarier elf, can be seen in Auckland (live at Aggas the facts come from Patrick who heard it on the radio while he lifted the pig food with a fork lift, more info about the pigs will later on.)



Ni har redan innan fatt presenterat for er att jag inte kan sluta forvanas over vaxtligheten i detta landet. maste erkanna att jag fortfarande befinner mig i detta tillstand. Sarskilt nar jag var ute och forsokte hitta en julgran och insag att barren vaxer at fel hall, hur ska man kunna aka gran da?

Ni som inte vet hur man aker gran har kommer en kort beskrivning , ni som vet hur man aker gran kan hoppa over att lasa foljande beskrivning:

1. Klattra upp langs stammen sa hogt du vagar.

2. Tag tag ovanifran i ytterkanterna pa en storgren.

3. Glid ner

Sker pa egen risk, rekommenderas inte pa en Nya Zellands gran.

You have before advised about you that I can not quit surprised by vegetation in this country. must admit that I still am in this for a tooth. SARS Kilt when I was out and tried to find a Christmas tree and realized that the needle waxes in the wrong direction, how could aka fir da?

Those of you who do not know how you go fir will have a brief description, you who know how you go fir can skip reading the following description:

First: Climb the trunk as high as you dare.
Second: Take some time from the top of the outer edges of a large branch.
Third: sliding down

At their own risk, not recommended on a New Zellands spruce.



Vad som ar mer forvirrande ar julpyntet i detta land, som stjarnan i toppen:

What's more confusing is julpyntet in this country, as the star at the top:

Vi firade jul i Pukenui (vilket snart fick ett nytt namn Puckonojd) uppe i norr pa nordon. Med pasta, karlek och roliga skamt:

We celebrated Christmas in Pukenui (which soon was renamed Puckonojd) up north on the North Island. With pasta, love and funny jokes:

Mastaren till praktikenten: I det har skedet av gaffel tillverkningen kan det bli lite knivigt!

Falun to praktikenten: At this stage of lift production, it may be a bit tricky!

(Apologies to any English-speaking people who follow this blog, fun in Swedish)



Ahhh, Kerikeri farm!!

Just arrived at paradise. Left Paihaia in the pouring rain after a tastey fish n chips on the seafront. Thought we would try to hitchhike a short distance north to Kerikeri. Were a little unsure how easy it would be, but after about 20 seconds the first car picked us up! Friendly local named Kylie took us all the way to the Kerikeri Farm Hostel where we got a welcome worthy of long lost friends. This place has citrus orchards and feels like a swiss farmstead, run by a friendly Swede called Claes. He even has a dog. I have played with the dog. That says something.

Bara kom till paradiset. Vänster Paihaia i ösregnet efter en tastey Fish N Chips vid havet. Trodde att vi skulle försöka lifta en bit norrut till Kerikeri. Var lite osäker på hur lätt det skulle vara, men efter ca 20 sekunder den första bilen hämtade oss! Vänlig lokala heter Kylie tog oss hela vägen till Kerikeri Farm Hostel där vi fick ett välkommet värdig länge förlorade vänner. Denna plats har citrus fruktträdgårdar och känns som en schweizisk gård, som drivs av en vänlig svensk som heter Claes. Han har även en hund. Jag har spelat med hunden. Det säger något.

This morning we got a mail inviting us to come and stay on an organic pig and beef farm back in Whangarei. After a quick phone call we settled on heading down there on saturday to stay there a couple of weeks, so our trip further north to the cape will have to wait. We may borrow a car and drive up there over christmas...

I morse fick vi ett brev inbjuder oss att komma och bo på en ekologisk gris-och nötkött gård tillbaka i Whangarei. Efter ett snabbt telefonsamtal vi bosatte sig på väg ner dit på lördag för att stanna där ett par veckor, så vår resa norrut till Cape får vänta. Vi får låna en bil och köra upp dit över jul ...

Just outside Paihaia on a four hour hike to Haruru falls..

Strax utanför Paihaia på en fyra timmars vandring till Haruru Falls ..

Yesterday we went over to Russel, the original capitol of New Zealand. The little colonial village was real sweet. We played some pool and drank some local wine and generaly kept our spirits high in the soggy rain. Its been raining here now since we left Auckland but its not cold. We have been out bush-walking most days, and there in the rain-forests it is warm and cosey. The rain also makes everything a little more dramatic.

Igår gick vi över till Russel, den ursprungliga huvudstad Nya Zeeland. Den lilla koloniala byn var riktigt söt. Vi spelade biljard och drack lite lokalt vin och allmänt höll vår ande högt i blöt regn. Dess regnat här nu sedan vi lämnade Auckland men inte kallt. Vi har varit ute bush-walking flesta dagar, och där i regnskogar det är varmt och cosey. Regnet gör också allt lite mer dramatisk.

Fern-trees...

Ormbuskaträd

Eva has some problems with the plant-life here though. She is angry at them, they can't contain themselves. So weird. You look at the trunk of a small tree and it looks like your average birch tree, but 2 meters from the ground it decides to turn into a palm tree. And bushes full of red flowers decide to spice themselves up a little by growing a couple of small white flower too. Its like God ran out of imagination when he got to NZ, couldn't think of anything new to make and just through the best of everything into a blender then said 'hey! this looks cool, I'll call this New Zealand!'

Eva har vissa problem med växt-livet här ändå. Hon är arg på dem, kan de innehåller inte själva. Så konstigt. Du tittar på stammen av ett litet träd och det ser ut som din genomsnittliga björk, men 2 meter från marken den beslutar att förvandlas till en palm. Och buskar fulla med röda blommor bestämmer sig för att krydda upp sig lite genom att växa ett par små vita blommor också. Det är som Gud tog slut på fantasi när han kom till NZ, kunde inte komma på något nytt att göra och bara genom det bästa av allt i en mixer sade sedan "Hey! detta ser cool, jag ringer denna Nya Zeeland!
 

 

'and on the sixth day God went to Mediamark and bought a blender. And unto this blender he did mix all of his wonders into a tasty slushy. And I shall call this slushy New Zealand said he....'

'och på den sjätte dagen Gud gick till Mediamark och köpte en mixer. Och till denna mixer gjorde han blandar alla sina underverk i en välsmakande slaskigt. Och jag ska kalla detta slaskiga Nya Zeeland sade han' 

And walking out in the bush, I can't stop thinking about New Zealand Story the old computer game from the early 90's. It is just the same. The enviroment changes sooo quick. We are walking along through some pine trees thinking 'this could be a bit of sweden' when we realise we stumbeld into a mangrove swamp...then hey ho, look, now we are in a rain forest again..

Och gå ut i bushen kan jag inte sluta tänka på Nya Zeeland Story den gamla dataspel från början av 90-talet. Det är precis samma. Miljön förändras sååå snabbt. Vi går tillsammans igenom några tallar tänkande "detta kan vara lite av Sveriges då vi inser att vi stumbeld till ett mangroveträsk ... så hey ho, titta, nu är vi i en regnskog igen ..

 

Your typical Bamboo-Pine forest out bush...

Din typiska Bamboo-Tallskog ut buske ...

 

Panda heaven...that is some juicy bamboo...

Panda himlen ... det är några saftiga bambu ...

OK, maybe go and taste some fresh oranges plucked from the farm...love to you all, poe

OK, kanske gå och smaka på färska apelsiner plockade från gården ... kärlek till er alla, poe

Mangove trees..

Mangove träd ..

Survived!

Vi har overlevt resan, matforgiftning, forkylning och jetlag! Resan hit gick smidigt allt var frid och frojd tills vi landade pa hostelet och Patrick borjade ma lite sadar. Efter tva dagar av dimma for hans del (jag har i jamforelse matt oforskamt bra) planerar vi nu att borja ta oss norrut langs kusten. Pa aterseende!

We have survived the trip, food poisoning, cold and jet lag! The journey went smoothly everything was hunky-dory until we landed at the hostel and Patrick started to feel a bit like that. After two days of fog for his part (I have compared Matt oforskamt good) we plan to start taking us north along the coast. Pa. reunions!

Kiwibird?

Nu har vi landat och haller pa att ladda ny energi i London. Imorgon ska vi satta oss pa planet som ska ta oss till Nya Zeeland, aven kallad Kiwilandet. I detta land finns det en fagel som inte kan flyga, den har inga vingar. Undrar om den ar mobbad av alla andra faglar?

We have now arrived and is being charged new energy in London. Tomorrow we will put us on the plane that will take us to New Zealand, also known as Kiwi Land. In this country there is a bird that can not fly, it has no wings. Wonder if it's mobbed by all the other birds?

Nu åker vi!

Väl förberedda, dock något trötta är det nu dags att ge sig ut på äventyr! Första stoppet är London. Var lite osäkra på vilka kläder vi skulle ta med, men fick hjälp av vänner och sista minuten fick vi uppsytt varsin Avatar-dräkt. Både praktiskt och stiligt. Ryan Air here vi kom!!

Well prepared, however, somewhat tired, it is time to head out on an adventure! First stop London. Was a little unsure of clothes we were taking, but got help from friends and last minute had each an Avatar costume sewn up. Both practical and stylish. Ryan Air här vi come!

Packat och klart! (Packed and ready!)

This message will follow in English:

Nu är det nästan helt packat och klart. Patrick har förberett sig inför vårt äventyr väl genom att odla skägg, ta med sig skidor och klä sig varmt. Jag däremot har odlat skägg, fixat en kamel (har en känsla av att jag kommer vara glad att någon kan bära mig då jag kommer få haka på Patricks äventyrsvandringsplaner) har även klätt mig varmt. Mängden kläder beror mest på att Julia i helgen sa att det inte alls är så varmt som vi trott på Nya Zeeland. Jag vet inte om jag vill tro på det men bäst att vara säker! Sex dagar kvar till avfärd.

(Jenny är mest med som prydnad)

Now it is almost completely packed and ready. Patrick has been prepared for our adventure well by growing a beard, take your skis and dress warmly. However, I have grown a beard, fixed a camel (a feeling I'll be glad that someone can carry me when I will get hook on Patrick's adventure hiking plans) have also dressed warmly. The amount of clothes mostly because Julia this weekend said it was not nearly as hot as we thought in New Zealand. I do not know if I want to believe it but best to be safe! Six days left to departure.

(Jenny is best with an ornamental)